Nu går projektet in i det tredje och sista projektåret. Ett intensivt år ligger framför oss med flera spännande arrangemang.
Under vintern och våren presenteras bland annat Funktionsrättsguiden – en digital guide för hur man kan åberopa sina mänskliga rättigheter. Vi kommer också att presentera en verktygslåda för funktionshinderrörelsen.
Den 17 april arrangerar vi en heldagskonferens i på Allaktivitetshuset i Sundbyberg om Funktionsrättskonventionen och svensk rätt. Särskilt fokus kommer att läggas på Artikel 19 i konventionen, som handlar om rätten att leva självständigt och att delta i samhället. En rad svenska och internationella forskare kommer att medverka vid konferensen. Program läggs ut inom kort.
Vi kommer även att arrangera en heldagskonferens i maj om uppföljning och statistisk kring Funktionsrättskonventionen. Datum och program läggs ut i februari.
Den 21-24 augusti genomför vi en sommarskola för doktorander och Masterstudenter om funktionshinder och mänskliga rättigheter. I år genomförs den på Furuboda Folkhögskola i Skåne och i samarbete med Raoul Wallenberginstitutet i Lund. Information om ansökan kommer läggas ut i februari på vår webbplats.
Förra året arrangerades projektets sommarskola på Värmdö.
Den 16 januari 2018 har regeringen bjudit in civilsamhällets organisationer till sakråd för att diskutera FN:s rekommendationer till Sverige gällande Funktionsrättskonventionen. Sverige ska rapportera till FN i januari 2019 om hur man har arbetat med FN:s rekommendationer.
Ett antal utvalda rekommendationer kommer att behandlas, men även andra rekommendationer kan tas upp till behandling. Rekommendationerna handlar bland annat om personlig assistans, krav i upphandlingar, indikatorer och statistik, men även om inrättandet av en oberoende MR-institution.
Hur ser du på rekommendationerna? Har du noterat att några aktiviteter för att följa dem? Vad skulle du vilja se för förändringar? Dela dina synpunkter!
Vi har tagit fram en verktygslåda där du kan se hur rekommendationerna är kopplade till de enskilda rättighetsartiklarna i konventionen (under rubriken “Utmaningar för Sverige”). Gå till den artikel i konventionen du är intresserad av och lämna dina kommentarer i kommentarsfältet längst ned på sidan:
Lekebergs kommun ville tvinga Anders, 42 år, att flytta från boendet på Sanna Gård, trots att han själv vill bo kvar. Nu meddelar Kammarrätten i Göteborg att Anders ska få bo kvar, eftersom kommunens beslut om att flytta Anders bryter mot LSS.
– Den här domen slår igenom glastaket om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och deras rätt till en rättvis rättegång. Domen innebär att vi äntligen får en materiell prövning av det skäl som åberopas av en enskild person mot en kommun, säger Stellan Gärde, ombud för Anders.
Fallet har uppmärksammats i både lokal– och riksmedier. Anders har bott i 21 år på Sanna Gård, som bedriver boende för personer med autism och utvecklingsstörning. Lekebergs kommun vill flytta Anders till ett kommunalt boende, trots att Anders vill bo kvar och har en funktionsnedsättning som gör att han har svårt med förändringar.
I domen hänvisar Kammarrätten till intyg och vittnesmål från både läkare och psykologer “som talar starkt för att Anders på grund av sin funktionsnedsättning skulle fara mycket illa av en flyttning, oavsett vilket boende han flyttas till”. För att Anders ska tillförsäkras goda livsvillkor menar Kammarrätten att den dagliga verksamheten även fortsättningsvis behöver vara förlagd på Sanna Gård.
I sin motivering hänvisar Kammarrätten till Europakonventionen, som säger att en inskränkning av rätten till respekt för hem och privatliv bara kan vara acceptabel om ingreppet är lagligt och nödvändigt. I det här fallet menar Kammarrätten att det saknas lagstöd för beslutet att flytta Anders till ett nyöppnat boende i kommunen.
Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad har varit med och drivit fallet mot Lekebergs kommun tillsammans med Autism- och Aspergerförbundet och ombudet Stellan Gärde. Tidigare under 2017 fick Anders avslag i Förvaltningsrätten i Karlstad, men nu har alltså Kammarrätten upphävt kommunens förhandsbesked om att flytta Anders från Sanna Gård.
”Nothing about us without us!” – European Disability Forum’s måtto återfanns i nästan alla uttalanden vid funktionshinderrörelsens dag i Europaparlamentet den 6 december. Budskapet kunde inte bli tydligare – den europeiska funktionhinderrörelsen vill vara med och påverka där besluten fattas.
Det är den 20-årsjubilerande samarbetsorganisation European Disability Forum, EDF, som står bakom funktionshinderrörelsens dag i Europaparlamentet.
– Vi sänder ett budskap om emancipation, icke-diskriminering och frihet. Vi kräver att bli medborgare fullt ut i våra länder och i EU, säger Yannis Vardakastanis, ordförande för EDF.
I ett manifestuppmanas EU:s politiker att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan delta i de kommande valen till Europaparlamentet, i enlighet med artikel 29och artikel 12 i Funktionsrättskonventionen.
– Vi vet att många personer med funktionsnedsättning idag nekas sina rättigheter att rösta och att ställa upp som kandidater i val. Men om vi inte får rösta och delta i val är vi inte heller medborgare i EU, säger Yannis Vardakastanis.
En strategi som omfattar hela konventionen
I samband med mötet antogs ävenen resolutiondär EU:s politiker uppmanas att anta en ny funktionshinderstrategi för 2020-2030 som omfattar alla delar av Funktionsrättskonventionen. I resolutionen betonas också vikten av att det anslås en tillräcklig budget, både för genomförande och övervakning.
EU ratificerade Funktionsrättskonventionen 2010, men den europeiska funktionshinderrörelsen vill också att EU ska ratificera det frivilliga protokollet, som innehåller procedurer för att stärka skyddet av rättigheterna.
Ett flertal europaparlamentariker från olika länder deltog vid funktionshinderrörelsens dag. Den oberoende, irländske kandidaten Marian Harkin, vice-ordförande i Europaparlamentets arbetsgrupp för funktionshinderfrågor, har en uppmaning till sitt hemland:
– Irland är det enda land inom EU som inte har ratificerat konventionen. Jag tycker att vi ska uppmana Irland att ratificera nu, säger Marian Harkin.
Civilsamhället bör ta en större roll i arbetet med att driva rättsutvecklingen i frågor som handlar om personer med funktionsnedsättning. Det anser juristerna i projekten Från snack till verkstad och Lagen som verktyg, som arrangerade ett gemensamt seminarium under MR-dagarna.
– Det handlar om att våga ta de risker som finns och att avsätta större resurser för att driva rättsfall. Inte bara för att ge den enskilde individen rätt – utan även som ett led det intressepolitiska arbetet, säger Andrea Bondesson, jurist i Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad.
Men det finns ett antal hinder som gör det svårare för enskilda personer och organisationer att driva fall som kan utveckla rättspraxis. Om enskilda personer vill överklaga beslut om exempelvis personlig assistans i förvaltningsdomstol saknas ofta rätt till hjälp från ett juridiskt ombud.
– Det blir en ojämlik situation där en enskild individ, ofta utan juridiska kunskaper, ställs mot en stark myndighet, säger Andrea Bondesson.
När det handlar om att driva fall om diskriminering finns det ett annat stort hinder – risken att få betala motpartens kostnader för domstolsprocessen. Ju längre du driver fallet, desto högre riskerar kostnaderna att bli.
– Det här har ofta en avskräckande effekt, vilket gör att individer och organisationer inte får sin sak prövad, säger Ola Linder, jurist i Independent Living Institutes projekt Lagen som verktyg.
Tar fram en guide
Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad engagerar sig i enskilda fall där Funktionsrättskonventionen och annan internationell rätt kan åberopas.
Projektet tar även fram en guide som riktar sig till enskilda personer som vill driva sina fall i förvaltningsdomstol. Guiden är även tänkt som ett stöd för medlemsförbundens jurister och ombudsmän.
– Vi beskriver vad man ska tänka på i kontakten med myndigheter och när man har en process i domstol, men även hur man ska göra för att åberopa internationell rätt, speciellt Funktionsrättskonventionen, säger Andrea Bondesson.
Även Ola Linder betonar vikten av att förmedla kunskap om hur man ska göra för använda rättigheterna i praktiken:
– Det är viktigt att inte glömma det ledet. Om rättigheterna inte kan implementeras, och göras materiella i det konkreta fallet, då är de inte så jättemycket värda, säger Ola Linder.
