Lagändring på gång – MR-juristen Andrea Bondesson reder ut rättsläget

Försäkringskassans larmade för en tid sedan om att en dom i Högsta förvaltningsdomstolen kan innebära att tusentals personer riskerar att förlora sin personliga assistans under väntetider mellan olika aktiviteter. Den 6 november gick ansvarig minister Åsa Regnér (S) ut och sa att en ändring av lagen kan komma före jul.

Vad betyder beskedet från regeringen och hur bör Försäkringskassan agera i väntan på en lagändring? MR-juristen Andrea Bondesson reder ut rättsläget.

Andrea Bondesson konstaterar att regeringens besked att någonting kommer att göras är välkommet, men det framgår inte exakt vad som kommer att förändras och hur omfattande förändringen blir.  Dessutom behöver även konsekvenser av tidigare domar åtgärdas för att återupprätta intentionerna bakom LSS.

– Det är bra att regeringen anser att konsekvenserna av Försäkringskassans rättsliga ställningstagande går för långt. Men även de långtgående konsekvenserna av tidigare domar i Högsta förvaltningsdomstolen behöver åtgärdas, för att återupprätta intentionerna bakom LSS och ge människor med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet till ett jämlikt liv, säger Andrea Bondesson, MR-jurist för projektet Från snack till verkstad.

Andrea Bondesson menar att både Högsta förvaltningsdomstolen och Försäkringskassan har gjort orimliga tolkningar i det aktuella fallet.

Högsta förvaltningsdomstolens dom handlar om ett fall där den enskilde inte behöver handgriplig hjälp under en transport. Högsta förvaltningsdomstolen menar då att det inte finns inget behov av assistans för andra personliga behov, trots att den enskilde har behov av stöd såväl vid avfärd som vid ankomst till destinationen.

– Enligt min mening är det rimligare att välja en tolkning som säger att assistentens närvaro i bilen har en direkt och konkret koppling till ett individuellt behov av hjälp i det dagliga livet. Nämligen det individuella behovet av hjälp för en fungerande förflyttning, med allt vad det innebär av möjlighet att tillgodose de andra personliga behov som kan uppstå under tiden, skriver Andrea Bondesson i sin rättsliga analys.

Försäkringskassan måste inte följa domen

Försäkringskassan har i sin tolkning av domen tagit ställning för att väntetid, beredskapstid och tid mellan preciserade hjälpbehov aldrig kan beviljas enligt Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS.

– Men det här framgår alltså inte av domen. Dessutom är myndigheter som Försäkringskassan inte tvungna att slaviskt följa en dom från Högsta förvaltningsdomstolen. Det finns inte några bindande prejudikat i den svenska rättstraditionen, vilket innebär att lägre domstolar eller myndigheter inte nödvändigtvis måste följa Högsta förvaltningsdomstolens ställningstaganden.

Står i strid med intentionerna 

I den rättsliga analysen betonar också Andrea Bondesson att Försäkringskassans tolkning står i strid med rättsstatens principer, men även bryter mot såväl Europakonventionen som Funktionsrättskonventionen. Dessutom står den i strid med de intentioner som framkommer i förarbeten till LSS.

– Ur förarbetena till LSS framgår att assistans är avsedd att kunna ges även under dygnsvila. Detta medför stöd för såväl väntetid som beredskapstid när de läses tillsammans med LSS bärande principer om att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra, till självbestämmande och till jämlika levnadsvillkor, konstaterar Andrea Bondesson.

Hur bör Försäkringskassan agera i väntan på en lagändring? Andrea Bondesson påpekar att Försäkringskassan inte är bundna att tillämpa sin egen tolkning av domen i Högsta förvaltningsdomstolen.

– Att följa den tolkningen strider dessutom mot flera av rättsstatens mest grundläggande principer och mot Europakonventionen. Personer med funktionsnedsättning kan drabbas hårt i väntan på att en lagändring träder ikraft, framhåller Andrea Bondesson.

 

Ladda ner (PDF, 244KB)

 

Länk: Andrea Bondessons analys av rättsläget

Dela:

Kommentera

Translate »