[responsivevoice_button voice=”Swedish Female” buttontext=”Lyssna”]
På Aftonbladet Debatt skriver vi om vårt första fall som vi har gått vidare med.
“DEBATT. En grundläggande mänsklig rättighet är att kunna bo där man vill. Men det gäller inte alla. Personer som har bostad med särskild service enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan tvingas flytta mot sin vilja. Det visar ett fall där en person tvingas flytta efter 20 år i samma boende.
Vi menar att Sverige bryter mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och väljer därför att driva fallet vidare med utgångspunkt i FN-konventionen och Europakonventionen 2008 ratificerade Sverige FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och är sedan 2009 som stat bunden till den. En av de grundläggande rättigheterna, som framgår av artikel 19, är rätten att få välja var och med vem man vill bo. Målet med LSS är också att den enskilde ska få leva som andra, den enskilde har rätt till självbestämmande och medbestämmande över insatser och hur de utformas, exempelvis välja var hen vill bo. Ändå urholkas denna rätt i snabb takt.
Ett av de mest flagranta fallen är det med Anders. Han är 41 år och har autism och svår utvecklingsstörning. Sedan 14 års ålder har han tagit del av verksamheten på stiftelsen Sanna och han flyttade till boendet Sanna gård när han var 21 år. Sanna gård som ligger i Lekebergs kommun bedriver boende för personer med autism och utvecklingsstörning. Autism kännetecknas bland annat av kommunikationssvårigheter, sociala svårigheter och en stor känslighet för förändringar. När Anders flyttade in på Sanna gård bodde familjen i Kumla kommun, som sedan dess bekostat boende och daglig verksamhet, i enlighet med LSS. Sommaren 2013 fick Anders föräldrar Leif och Gunilla beskedet att Kumla kommun efter nära 20 år ville flytta Anders till en kommunal verksamhet i Kumla. Kumla kommun verkställer sitt beslut den 1 november i år och om ingen förändring sker före dess kommer Anders att tvingas flytta. Familjen har utan framgång överklagat Kumlas beslut i alla instanser upp till Högsta förvaltningsdomstolen, som också gett kommunen rätt. Familjen har sedan dess vänt sig till Lekebergs kommun, där Anders boende ligger. Kommunen har gett besked om att de kan ta över det ekonomiska ansvaret för Anders boende och dagliga verksamhet, men problemet är att man även här vill flytta Anders från Sanna gård till en kommunal verksamhet.
En stat får aldrig åberopa sin nationella rätt som ursäkt för att inte uppfylla sina förpliktelser. Svensk lagstiftning ska alltså tolkas i linje med konventionens krav när så behövs för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter. Även kommuner är som del av staten skyldiga att följa konventionen och om så inte sker är staten skyldig att vidta åtgärder så att konventionens krav uppfylls fullt ut i hela landet.
Vi menar att myndigheters och domstolars bedömning och hantering av Anders ärende strider mot både FN-konventionen och Europakonventionen. Därför kommer Handikappförbunden, Autism- och Aspergerförbundet och projektet Från snack till verkstad, som drivs av Handikappförbunden, att driva ärendet mot Lekebergs kommun vidare till Förvaltningsrätten. Vårt syfte är att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen.
Stig Nyman
Anne Lönnermark
Hanna Jarvad
Lars Lindberg
Andrea Bondesson”