Okategoriserade

– En nationell MR-myndighet måste ha tänder och kunna kräva att något ska hända, säger Elisabeth Abiri, tidigare ordförande för Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige.

Delegationen lade fram ett förslag om att inrätta en MR-myndighet 2010. Hösten 2016 deklarerade regeringen att det kommer att skapas en oberoende MR-institution, men nu är frågan hur institutionens uppdrag ska formuleras.

Från snack till verkstad träffade nyligen Elisabeth Abiri och Morten Kjaerum, chef för Raoul Wallenberginstitutet. Båda har mångårig erfarenhet av att arbeta med den här frågan och de betonar vikten av att civilsamhället är med i processen från starten.
– Det är viktigt att civilsamhället får ett starkt inflytande i arbetet med en oberoende MR-institution. Och det får man ju om man är med från början, säger Morten Kjaerum.

Oberoende institutioner för mänskliga rättigheter finns redan i en tredjedel av världens länder och i 17 EU-länder.
Just nu pågår ett intensivt arbete inom civilsamhället för att lägga grunden till en oberoende institution för mänskliga rättigheter i Sverige.
En sådan institution ska granska hur Sverige lever upp till FN:s internationella konventioner, bland annat Funktionsrättskonventionen.
Institutionens uppdrag ska även vara att främja och skydda mänskliga rättigheter i Sverige.

Enligt Funktionsrättskonventionen ska varje stat som har antagit konventionen etablera en oberoende mekanism för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. Det civila samhället och organisationer som representerar personer med funktionsnedsättning ska också vara fullt delaktiga i övervakningsprocessen.

– Inom funktionshinderområdet finns problemställningar som inte kommer fram ordentligt. Här kan en oberoende MR-institution lyfta fram nya perspektiv och visa på människor som inte blir hörda, säger Morten Kjaerum.

Varje sommar sedan 2011 har doktorander, tjänstemän och aktivister kunnat resa till Galway på Irland för att under några intensiva dagar lära sig mer om Funktionsrättskonventionen. International Disability Law Summer School arrangeras i år mellan den 19-23 juni.

Det är funktionsrättsfrågor inom det psykosociala området som står i fokus den här gången. Centre for Disability Law & Policy vid National University of Ireland Galway står bakom utbildningen.

Gerard Quinn, professor i juridik vid National University of Ireland är en av arkitekterna bakom konventionen som togs fram för drygt tio år sedan.

I ett samtal med Från snack till verkstads Andrea Bondesson berättar Gerard Quinn om Funktionsrättskonvention (CRPD) och hur ratificeringen av konventionen i grunden förbättrat förutsättningarna för arbetet med funktionsrättsfrågor i Europa.   

Du kan välja textning på svenska eller engelska (inställningar -> undertexter i menyn längst ned till höger i videon).

Raoul Wallenberginstitutet arrangerade ett rundabordssamtal i Lund om Funktionsrättskonventionen måndagen den 6 mars.
Vid mötet berättade Gerard Quinn, professor i juridik vid NUI Galway och en av pionjärerna i arbetet med Funktionsrättskonventionen, om processerna och tankarna som låg till grund för konventionen.

– Alla ville inte att det skulle bli en riktig konvention. Det var tillfälligheter som låg bakom dess tillkomst, säger Gerard Quinn.
Han menar att en viktig poäng med konventionen är att den lyfter fram individen och han beskriver konventionen som en slags rättviseteori. Gerard Quinn påpekar att det är flera olika idéer om jämlikhet som fogats samman i konventionen.
– Men det är individens rätt till oberoende som utgör själva kärnan.

Gerard Quinn tycker att ett stort värde med konventionen ligger i de processer som den sätter igång i olika länder.
Arbetet med konventionen kräver nya former av samarbeten mellan myndigheter och civilsamhället.
– Det är viktigt att få till stånd en förändringsprocess där civilsamhället finns med vid bordet, säger Gerard Quinn.

Läs även inlägget om rundabordssamtalet på Lagen som verktygs hemsida:

Rundabordssamtal med Gerard Quinn om hur Funktionsrättskonventionen ska förverkligas

Handikappförbunden har samlat en arbetsgrupp med anledning av den statliga översynen av assistansersättningen och LSS (Dir 2016:40).

I direktiven till översynen står det att lagen är svårtolkad och att begreppen måste bli tydligare. Handikappförbunden håller inte med:

– Vi delar inte uppfattningen att lagen är svårtolkad, utan att det istället är den juridiska tillämpningen som brister, säger Pelle Kölhed, vice ordförande i Handikappförbundens styrelse och expert i den statliga översynen av LSS.

I en skrivelse som skickats till den statliga översynen framhåller Handikappförbunden att Sveriges godkännande av Funktionsrättskonventionen inte medger lagändringar som på något sätt försvagar redan lagstadgade rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Handikappförbunden anser att de centrala begreppen i LSS i första hand måste definieras av den enskilde som omfattas av lagens insatser.

Länk till Handikappförbundens skrivelse

Länk till Handikappförbundens pressmeddelande