Tor Gustafsson 
Den första upplagan av Sommarskolan för funktionshinder och mänskliga rättigheter är i full gång.
Deltagare och lärare samlades vid Lillsveds folkhögskola på Värmdö onsdagen den 23 augusti. Torsdagen innehöll ett heldagsprogram med föreläsningar och gruppövningar.
I mitten av den här veckan kommer studenter, doktorander och forskare från hela landet att samlas på Värmdö för att fördjupa sina kunskaper om Funktionsrättskonventionen.
Studenter och akademiker som själva har funktionsnedsättning är en prioriterad målgrupp för sommarskolan, som arrangeras för första gången i Sverige.
– Det behövs fler som tar till sig konventionen och börjar arbeta med den. Att nå yngre jurister och akademiker i allmänhet och de med funktionsnedsättning i synnerhet har varit en framgångsfaktor i andra länder och vi hoppas på motsvarande utveckling här, säger Lars Lindberg, projektledare för Från snack till verkstad och initiativtagare till sommarskolan.
Deltagarna i sommarskolan får möjlighet att träffa några av de främsta svenska och internationella experterna och forskarna inom området. En förhoppning är att sommarskolan ska öka intresset för konventionen och bidra till att det framöver blir mer forskning inriktad mot konventionen och mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Det här är första gången som det arrangeras en svensk sommarskola för studenter och doktorander med fokus på FN-konventionen. Inspirationen till sommarskolan kommer framförallt från Irland. Sedan ett tiotal år tillbaka har studenter och forskare årligen vallfärdat till Galway på Irland för att delta i den världsberömda sommarskola som arrangeras av Centre for Disability Law & Policy vid National University of Ireland Galway.
– Men vår sommarskola är mindre omfattande än den i Galway och riktad mot en tydligare målgrupp, betonar Lars Lindberg.
Från snack till verkstad drivs av Funktionsrätt Sverige och projektet har till uppgift att stärka användningen av Funktionsrättskonventionen i Sverige.
——————-
Sommarskola om funktionshinder och mänskliga rättigheter
Tid: 23-25 augusti
Plats: Lillsveds folkhögskola på Värmdö
Ur kursprogrammet:
Program för sommarskolan:
23 augusti
17.30 Middag
19.00 Information och introduktion
21.00 Slut för dagen
24 augusti
8.00 Frukost
9.00 Mänskliga rättigheter som verktyg – föreläsning och interaktiv övning
Hanna Gerdes, MR-jurist, Hanna and Goliath. Webb: hannagoliath.com
12.00 Lunch
13.00 Disability and Human Rights: Overview of the CRPD and the Challenge of its Implementation in the Nordic Countries
Rannveig Traustadóttir, Professor, University of Iceland. Föredraget hålls på engelska
14.00 Funktionsrättskonventionen som juridiskt verktyg.
Andrea Bondesson, MR- jurist, projektet Från snack till verkstad.
14.30 Paus
15.00 Mänskliga rättigheter och svensk rätt – utmaningar
Andreas Pettersson, Jur Dr, Umeå universitet
15.40 Grupparbete
16.40 Redovisning och diskussion
17.30 Middag
25 augusti
8.00 Frukost
9.00 Valbara workshops:
Diskriminering och tillgänglighet, artikel 5 och 9
Ola Linder och Emil Erdman, Med lagen som verktyg
Utmaningar för Sverige. Rätten till självständigt liv, artikel 12 och 19
Rannveig Traustadóttir och Andrea Bondesson
10.30 Paus
10.40 Lever Sverige upp till Funktionsrättskonventionen: Case tvångsvård
Anna Nilsson, Jur Dr, RWI och Anna Quarnström, jurist RSMH:
12.00 Lunch
13.00 Activism and Academy in Partnership Working for Change
Rannveig Traustadóttir
13.45 Hur får vi genomslag för Funktionsrättskonventionen i Sverige
Gemensamt samtal mellan:
15.30 Avslutning och utvärdering
I juli arrangerade Från snack till verkstad en heldag i Almedalen i samarbete med systerprojektet Med lagen som verktyg.
Under det välbesökta lunchseminariet betonades hur viktigt det är att fler får kunskap om att Funktionsrättskonventionen gäller i Sverige redan idag.
I en längre intervju med Lagen som verktygs Emil Erdtman berättar juridikforskaren Anna Bruce om de tankemodeller som funnits med i arbetet med Funktionsrättskonventionen. Anna Bruce var med i förhandlingarna när konventionen togs fram och hennes doktorsavhandling handlar också om konventionens grundidéer.
—Den dominerande inriktningen i förhandlingarna om Funktionsrättskonventionen blev att strukturer i samhället skapar funktionshinder och det är omgivningen som måste åtgärdas, säger hon. Den slutliga skrivningen i inledningssats E beskriver till exempel funktionshinder som ett ”samspel mellan personer med funktionsnedsättning och hinder som är betingade av attityder och miljön, säger Anna Bruce.
Anna Bruce betonar att Funktionsrättskonventionen är ganska ovanlig i ett avseende – den är uppbyggd på ett sätt som innebär att den måste användas och betraktas som en helhet, artiklarna måste balanseras mot och länkas till varandra:
— De allmänna principerna går igenom hela dokumentet och är till för att sätta varje artikel i sitt rätta ljus.
Läs hela intervjun på Lagen som verktygs hemsida:
Ett rättighetsinstrument som gör skillnad – Anna Bruce om CRPD
Vi måste börja använda Funktionsrättskonventionen och förstå att den verkligen gäller i Sverige, säger Maria Johansson, FQ, Forum – Kvinnor och Funktionshinder, vid ett välbesökt lunchseminarium om Funktionsrättskonventionen i Almedalen tisdagen den 4 juli.
Seminariet arrangerades av Från snack till verkstad i samarbete med systerprojektet Med lagen som verktyg, under projektens gemensamma heldag i Funktionsrätt Sveriges tält i Almedalen. Båda projekten finansieras av Arvsfonden.
Ett återkommande tema under seminariet är behovet av mer kunskap om att Funktionsrättskonventionen faktiskt gäller i Sverige.
Thomas Hammarberg, som varit med i arbetet med att ta fram Barnkonventionen, relaterar till en missuppfattning som finns kring diskussionen att göra Barnkonventionen till svensk lag:
– På grund av den diskussionen är det många som inte tror att Barnkonventionen gäller redan idag, men vi har ratificerat den och har folkrättsligt bundit oss till att genomföra den, säger Thomas Hammarberg.
Annika Jyrwall Åkerberg, människorättsjurist hos Civil Rights Defenders, betonar att det behövs fler utbildningsinsatser om konventionen, inte minst riktade till landets jurister.
Annika Jyrwall Åkerberg hänvisar till en rapport från Myndigheten för Delaktighet som visar att många domare inte känner till Funktionsrättskonventionen.
– Då kan man inte heller göra en tolkning av svensk lag utifrån konventionen, konstaterar Annika Jyrwall Åkerberg.
Sverige snabba med att ratificera
Sverige var relativt snabba med att ratificera konventionen. Vilken betydelse har det haft?
Annika Jyrwall Åkerberg menar att det kan vara en fördel att vara med tidigt, eftersom det ger en möjlighet att vara med och bestämma hur rättigheterna ska tolkas.
– Men arbetet med konventionen stannade av i och med själva ratificeringen, tillägger Annika Jyrwall Åkerberg.
Maria Johansson tror att det här har att göra med vår svenska självbild.
– Vi har en stolt tradition och tycker att vi själva har kommit långt, men ser inte andra länders framsteg och vad som återstår för oss att göra.
Thomas Hammarberg lägger en stor del av ansvaret på Sveriges regering.
– Jag saknar en aktivitet från regeringens sida. Jag hoppas att de nu sitter och arbetar med att besvara de frågeställningar och den kritik som de fått från FN och att civilsamhället får vara med i den processen, säger Thomas Hammarberg.
Det behövs ett arbete på bred front
Panelen var enig om att Funktionsrättsrörelsen behöver arbeta brett med både politiska och juridiska verktyg för att konventionen ska få genomslag.
– Jag tror att vi behöver rättsliga processer så att vi får prejudikat som klargör hur våra lagar ska tolkas utifrån de internationella konventioner vi har ratificerat. Därför är jag oerhört glad att vi har projekten Från snack till verkstad och Med lagen som verktyg, säger Annika Jyrwall Åkerberg.
Ska Funktionsrättskonventionen bli svensk lag? Panelen var inte enig i frågan. Tydligast ståndpunkt i den här frågan uttryckte juristen Paul Lappalainen, som inte tycker att en inkorporering av Funktionsrättskonventionen är rätt väg att gå.
– Det skulle ge politiker ett sätt att komma undan det svåra arbetet och civilsamhället skulle få en förhoppning om att allt kommer att lösa sig om konventionen blir svensk lag – och så är det inte, säger Paul Lappalainen.