Rättsfall

Kristoffer, som bor i en gruppbostad och arbetar på daglig verksamhet, har haft kontaktperson i 21 år. Men plötsligt avslutades insatsen av Kungsholmens stadsdelsnämnd i Stockholm, trots att ingenting väsentligt har ändrats i Kristoffers situation. Efter att förvaltningsrätten gått på stadsdelsnämndens linje kommer nu fallet att avgöras i kammarrätten.

Kontaktpersonen är Kristoffers brygga ut i samhället och hans möjlighet att träffa människor utanför den dagliga verksamheten och gruppbostaden.

Tillsammans med kontaktpersonen har Kristoffer kunnat vara med i hejaklacken på favoritlaget Hammarbys hemmamatcher i fotboll. Han har även kunnat äta skaldjur på restaurang, gå på bio och spela bowling. Men stadsdelsnämnden och förvaltningsrätten menar att Kristoffer inte har rätt till kontaktperson och att den dagliga verksamheten tillsammans med aktiviteter på gruppbostaden och kontakten med anhöriga räcker för att undvika social isolering.

– Kommunen och förvaltningsrätten gör en för snäv bedömning av vem som har rätt till kontaktperson. I både LSS och Funktionsrättskonventionen finns en stark rätt till självbestämmande. Personer med funktionsnedsättningar har precis som alla andra rätt att själv välja vilka aktiviteter de vill göra, säger Julia Henriksson på Riksförbundet FUB, ombud för Kristoffer.

Fallet drivs av Riksförbundet FUB i samarbete med Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad. I sitt överklagande hävdar FUB och Från snack till verkstad att kommunen och förvaltningsrätten inte har tagit tillräcklig hänsyn till grundprinciperna i LSS – inte heller Funktionsrättskonventionen eller Europakonventionen har vägts in i besluten.

– Vi är glada över att kammarrätten har beviljat prövningstillstånd. Nu hoppas vi att domstolen tar hänsyn till de grundläggande principerna i LSS och tillämpar de internationella konventioner som Sverige har skrivit under, säger Julia Henriksson.

[responsivevoice_button voice=”Swedish Female” buttontext=”Lyssna”]

På Aftonbladet Debatt skriver vi om vårt första fall som vi har gått vidare med.

“DEBATT. En grundläggande mänsklig rättighet är att kunna bo där man vill. Men det gäller inte alla. Personer som har bostad med särskild service enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan tvingas flytta mot sin vilja. Det visar ett fall där en person tvingas flytta efter 20 år i samma boende.

Vi menar att Sverige bryter mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och väljer därför att driva fallet vidare med utgångspunkt i FN-konventionen och Europakonventionen 2008 ratificerade Sverige FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och är sedan 2009 som stat bunden till den. En av de grundläggande rättigheterna, som framgår av artikel 19, är rätten att få välja var och med vem man vill bo. Målet med LSS är också att den enskilde ska få leva som andra, den enskilde har rätt till självbestämmande och medbestämmande över insatser och hur de utformas, exempelvis välja var hen vill bo. Ändå urholkas denna rätt i snabb takt.

Läs mer