Funktionshinderrörelsen intog Europaparlamentet

”Nothing about us without us!” – European Disability Forum’s måtto återfanns i nästan alla uttalanden vid funktionshinderrörelsens dag i Europaparlamentet den 6 december. Budskapet kunde inte bli tydligare – den europeiska funktionhinderrörelsen vill vara med och påverka där besluten fattas. 

Det är den 20-årsjubilerande samarbetsorganisation European Disability Forum, EDF, som står bakom funktionshinderrörelsens dag i Europaparlamentet. 

– Vi sänder ett budskap om emancipation, icke-diskriminering och frihet. Vi kräver att bli medborgare fullt ut i våra länder och i EU, säger Yannis Vardakastanis, ordförande för EDF. 

I ett manifest uppmanas EU:s politiker att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan delta i de kommande valen till Europaparlamentet, i enlighet med artikel 29 och artikel 12 i Funktionsrättskonventionen. 

– Vi vet att många personer med funktionsnedsättning idag nekas sina rättigheter att rösta och att ställa upp som kandidater i val. Men om vi inte får rösta och delta i val är vi inte heller medborgare i EU, säger Yannis Vardakastanis.
 

En strategi som omfattar hela konventionen

I samband med mötet antogs även en resolution där EU:s politiker uppmanas att anta en ny funktionshinderstrategi för 2020-2030 som omfattar alla delar av Funktionsrättskonventionen. I resolutionen betonas också vikten av att det anslås en tillräcklig budget, både för genomförande och övervakning. 

EU ratificerade Funktionsrättskonventionen 2010, men den europeiska funktionshinderrörelsen vill också att EU ska ratificera det frivilliga protokollet, som innehåller procedurer för att stärka skyddet av rättigheterna. 

Ett flertal europaparlamentariker från olika länder deltog vid funktionshinderrörelsens dag. Den oberoende, irländske kandidaten Marian Harkin, vice-ordförande i Europaparlamentets arbetsgrupp för funktionshinderfrågor, har en uppmaning till sitt hemland: 

– Irland är det enda land inom EU som inte har ratificerat konventionen. Jag tycker att vi ska uppmana Irland att ratificera nu, säger Marian Harkin. 

Dela:

“Civilsamhället bör ta en större roll”

Civilsamhället bör ta en större roll i arbetet med att driva rättsutvecklingen i frågor som handlar om personer med funktionsnedsättning. Det anser juristerna i projekten Från snack till verkstad och Lagen som verktyg, som arrangerade ett gemensamt seminarium under MR-dagarna.

– Det handlar om att våga ta de risker som finns och att avsätta större resurser för att driva rättsfall. Inte bara för att ge den enskilde individen rätt – utan även som ett led det intressepolitiska arbetet, säger Andrea Bondesson, jurist i Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad. 

Men det finns ett antal hinder som gör det svårare för enskilda personer och organisationer att driva fall som kan utveckla rättspraxis. Om enskilda personer vill överklaga beslut om exempelvis personlig assistans i förvaltningsdomstol saknas ofta rätt till hjälp från ett juridiskt ombud.

– Det blir en ojämlik situation där en enskild individ, ofta utan juridiska kunskaper, ställs mot en stark myndighet, säger Andrea Bondesson.

När det handlar om att driva fall om diskriminering finns det ett annat stort hinder – risken att få betala motpartens kostnader för domstolsprocessen. Ju längre du driver fallet, desto högre riskerar kostnaderna att bli.

– Det här har ofta en avskräckande effekt, vilket gör att individer och organisationer inte får sin sak prövad, säger Ola Linder, jurist i Independent Living Institutes projekt Lagen som verktyg.

Tar fram en guide

Funktionsrätt Sveriges projekt Från snack till verkstad engagerar sig i enskilda fall där Funktionsrättskonventionen och annan internationell rätt kan åberopas.

– Det finns ett pågående fall i Kammarrätten, men det har inte kommit någon dom ännu, säger Andrea Bondesson.

Projektet tar även fram en guide som riktar sig till enskilda personer som vill driva sina fall i förvaltningsdomstol. Guiden är även tänkt som ett stöd för medlemsförbundens jurister och ombudsmän.

– Vi beskriver vad man ska tänka på i kontakten med myndigheter och när man har en process i domstol, men även hur man ska göra för att åberopa internationell rätt, speciellt Funktionsrättskonventionen, säger Andrea Bondesson.

Även Ola Linder betonar vikten av att förmedla kunskap om hur man ska göra för använda rättigheterna i praktiken:

– Det är viktigt att inte glömma det ledet. Om rättigheterna inte kan implementeras, och göras materiella i det konkreta fallet, då är de inte så jättemycket värda, säger Ola Linder.

Dela:

Vad är viktigast i konventionen?

Vilka rättighetsartiklar i Funktionsrättskonventionen är allra viktigast?
Frågan är svår att besvara eftersom konventionen är tänkt att fungera som en helhet och alla artiklar därför kan sägas vara lika viktiga. 
Men här lyfter vi ändå fram tre av de mest centrala artiklarna i Funktionsrättskonventionen.

Det handlar om artikel 5 om jämlikhet och icke-diskriminering, artikel 12 om likhet inför lagen och artikel 19 om rätten att leva självständigt och att delta i samhället.

Icke-diskriminering

Lars Lindberg, projektledare för Från snack till verkstad, väljer att lyfta fram artikeln om jämlikhet och icke-diskriminering.
– Att inte bli utsatt för diskriminering är ju en av grunddelarna i Funktionsrättskonventionen, säger Lars Lindberg. Han betonar också att “bristande tillgänglighet” numera är en form av diskriminering.

Andrea Bondesson, jurist för Från snack till verkstad, tycker att artikel 12 om likhet inför lagen är en av de allra viktigaste artiklarna.
– Den ger egentligen rättigheten att få bestämma över sitt eget liv på lika villkor som andra, säger Andrea Bondesson.

“Rätten att ha rättigheter”

Csilla Gradwohl är jurist och har också skrivit en masteruppsats om artikel 19 och rätten att leva självständigt och att delta i samhället.
– Jag brukar kalla artikel 19 för “rätten att ha rättigheter”. Rätten till ett självständigt liv är en förutsättning för alla andra rättigheter som finns i konventionen, säger Csilla Gradwohl.

Funktionsrätt SverigeFrån snack till verkstad och Lagen som verktyg delade monter vid MR-dagarna i Jönköping 2017. I montern presenterades bland annat den Konventionslek som används i videon. Kortleken har tagits fram av Lagen som verktyg. Varje kort behandlar en artikel i konventionen och artikeln illustreras med en berättelse när kortet vänds.

Dela:

Fallet Anders i Kammarrätten: “Vem skulle acceptera detta?”

Från snack till verkstad är med och driver ett fall mot Lekebergs kommun som fått mycket stor uppmärksamhet. Kommunen vill tvinga Anders, 42 år, att flytta från sitt boende på Sanna Gård, trots att han själv vill bo kvar och har varit på boendet i 21 år.

Fallet befinner sig nu i kammarrätten i Göteborg, där en muntlig förhandling hölls onsdagen den 15 november.

Kammarrätten kommer att meddela sin dom inom fyra veckor.

Om Anders tvingas flytta till ett kommunalt boende skulle det i ett slag förändra alla de rutiner och relationer som byggts upp under lång tid. Det betonar det juridiska ombudet Stellan Gärde som också framhåller att Anders har funktionsnedsättningar som medför att han har mycket svårt att hantera förändrade livsförhållanden.

Det juridiska ombudet säger också att miljön på Sanna Gård inte går att ersätta. Personalen känner Anders och har mångårig erfarenhet av att arbeta med kombinationen autism och intellektuell funktionsnedsättning.

– Det man nu kräver är att Anders ska ryckas bort från sitt hem och sin vänkrets sedan 21 år tillbaka. Vem skulle acceptera detta? säger Stellan Gärde.

Risk för allvarlig skada

Under den muntliga förhandlingen framträder experter som vittnar om att en flytt riskerar att leda till allvarliga konsekvenser för Anders, beroende på den aktuella kombinationen av funktionsnedsättningar. Trots detta menar Lekebergs kommun att Anders kommer att kunna tillförsäkras goda levnadsvillkor i det nya boendet och att negativa konsekvenser av flytten kan hanteras. Stellan Gärde håller inte med:

– Det finns risk att Anders drabbas av allvarlig skada av flytten. Man kan därför inte påstå att det kommer att vara goda levnadsvillkor, säger Stellan Gärde.

Stellan Gärde hjälper Anders att driva fallet mot Lekebergs kommun tillsammans med Funktionsrätt Sverige, Autism- och Aspergerförbundet och projektet Från snack till verkstad.

I förhandlingen framhåller Anders genom sitt juridiska ombud att beslutet strider mot intentionerna bakom Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS.

Strider mot Funktionsrättskonventionen

Anders fall handlar också om rätten till bostad och till egendom, vilka är civila rättigheter skyddade av Europakonventionen. Anders betonar genom sitt juridiska ombud att beslutet att flytta är en kränkning av Europakonventionen, förutsatt att det inte gjorts en proportionalitetsbedömning som visar att kommunens intressen väger tyngre än de negativa konsekvenserna för Anders i det aktuella fallet.

Det juridiska ombud framhåller också att beslutet kränker Funktionsrättskonventionens 19:e artikel, som ger den enskilde rätt att välja bosättningsort och med vem man vill bo, men även rätt till det stöd som behövs för delaktighet i samhället.

Europakonventionen ingår i svensk lagstiftning. Men svenska lagar ska även tolkas utifrån Funktionsrättskonventionen och annan internationell rätt när det behövs för att den enskildes rättigheter ska tas tillvara.

 


“Fallet Anders” i korthet:
I april 2015 sökte Anders till Lekebergs kommun om att få bo kvar på stiftelsen Sanna Gård och ha daglig verksamhet där, men kommunen avslog Anders begäran. Anders ville istället flytta Anders till ett kommunalt gruppboende.

Anders överklagade kommunens besked till förvaltningsrätten i Karlstad. Den 19 april 2017 avslogs överklagandet i förvaltningsrätten, utan att Anders fick möjlighet till muntlig förhandling.

Förvaltningsrätten ansåg att de negativa följderna av flytten inte var tillräckligt stora för att Anders skulle få bo kvar och med adekvata förberedelser skulle de kunna minskas.

2017 överklagade Anders juridiska ombud förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten.

Dela:

Lagändring på gång – MR-juristen Andrea Bondesson reder ut rättsläget

Försäkringskassans larmade för en tid sedan om att en dom i Högsta förvaltningsdomstolen kan innebära att tusentals personer riskerar att förlora sin personliga assistans under väntetider mellan olika aktiviteter. Den 6 november gick ansvarig minister Åsa Regnér (S) ut och sa att en ändring av lagen kan komma före jul.

Vad betyder beskedet från regeringen och hur bör Försäkringskassan agera i väntan på en lagändring? MR-juristen Andrea Bondesson reder ut rättsläget.

Andrea Bondesson konstaterar att regeringens besked att någonting kommer att göras är välkommet, men det framgår inte exakt vad som kommer att förändras och hur omfattande förändringen blir.  Dessutom behöver även konsekvenser av tidigare domar åtgärdas för att återupprätta intentionerna bakom LSS.

– Det är bra att regeringen anser att konsekvenserna av Försäkringskassans rättsliga ställningstagande går för långt. Men även de långtgående konsekvenserna av tidigare domar i Högsta förvaltningsdomstolen behöver åtgärdas, för att återupprätta intentionerna bakom LSS och ge människor med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet till ett jämlikt liv, säger Andrea Bondesson, MR-jurist för projektet Från snack till verkstad.

Andrea Bondesson menar att både Högsta förvaltningsdomstolen och Försäkringskassan har gjort orimliga tolkningar i det aktuella fallet.

Högsta förvaltningsdomstolens dom handlar om ett fall där den enskilde inte behöver handgriplig hjälp under en transport. Högsta förvaltningsdomstolen menar då att det inte finns inget behov av assistans för andra personliga behov, trots att den enskilde har behov av stöd såväl vid avfärd som vid ankomst till destinationen.

– Enligt min mening är det rimligare att välja en tolkning som säger att assistentens närvaro i bilen har en direkt och konkret koppling till ett individuellt behov av hjälp i det dagliga livet. Nämligen det individuella behovet av hjälp för en fungerande förflyttning, med allt vad det innebär av möjlighet att tillgodose de andra personliga behov som kan uppstå under tiden, skriver Andrea Bondesson i sin rättsliga analys.

Försäkringskassan måste inte följa domen

Försäkringskassan har i sin tolkning av domen tagit ställning för att väntetid, beredskapstid och tid mellan preciserade hjälpbehov aldrig kan beviljas enligt Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS.

– Men det här framgår alltså inte av domen. Dessutom är myndigheter som Försäkringskassan inte tvungna att slaviskt följa en dom från Högsta förvaltningsdomstolen. Det finns inte några bindande prejudikat i den svenska rättstraditionen, vilket innebär att lägre domstolar eller myndigheter inte nödvändigtvis måste följa Högsta förvaltningsdomstolens ställningstaganden.

Står i strid med intentionerna 

I den rättsliga analysen betonar också Andrea Bondesson att Försäkringskassans tolkning står i strid med rättsstatens principer, men även bryter mot såväl Europakonventionen som Funktionsrättskonventionen. Dessutom står den i strid med de intentioner som framkommer i förarbeten till LSS.

– Ur förarbetena till LSS framgår att assistans är avsedd att kunna ges även under dygnsvila. Detta medför stöd för såväl väntetid som beredskapstid när de läses tillsammans med LSS bärande principer om att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra, till självbestämmande och till jämlika levnadsvillkor, konstaterar Andrea Bondesson.

Hur bör Försäkringskassan agera i väntan på en lagändring? Andrea Bondesson påpekar att Försäkringskassan inte är bundna att tillämpa sin egen tolkning av domen i Högsta förvaltningsdomstolen.

– Att följa den tolkningen strider dessutom mot flera av rättsstatens mest grundläggande principer och mot Europakonventionen. Personer med funktionsnedsättning kan drabbas hårt i väntan på att en lagändring träder ikraft, framhåller Andrea Bondesson.

 

Ladda ner (PDF, 244KB)

 

Länk: Andrea Bondessons analys av rättsläget

Dela:
Translate »