– En nationell MR-myndighet måste ha tänder och kunna kräva att något ska hända, säger Elisabeth Abiri, tidigare ordförande för Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige.
Delegationen lade fram ett förslag om att inrätta en MR-myndighet 2010. Hösten 2016 deklarerade regeringen att det kommer att skapas en oberoende MR-institution, men nu är frågan hur institutionens uppdrag ska formuleras.
Från snack till verkstad träffade nyligen Elisabeth Abiri och Morten Kjaerum, chef för Raoul Wallenberginstitutet. Båda har mångårig erfarenhet av att arbeta med den här frågan och de betonar vikten av att civilsamhället är med i processen från starten.
– Det är viktigt att civilsamhället får ett starkt inflytande i arbetet med en oberoende MR-institution. Och det får man ju om man är med från början, säger Morten Kjaerum.
Oberoende institutioner för mänskliga rättigheter finns redan i en tredjedel av världens länder och i 17 EU-länder.
Just nu pågår ett intensivt arbete inom civilsamhället för att lägga grunden till en oberoende institution för mänskliga rättigheter i Sverige.
En sådan institution ska granska hur Sverige lever upp till FN:s internationella konventioner, bland annat Funktionsrättskonventionen.
Institutionens uppdrag ska även vara att främja och skydda mänskliga rättigheter i Sverige.
Enligt Funktionsrättskonventionen ska varje stat som har antagit konventionen etablera en oberoende mekanism för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. Det civila samhället och organisationer som representerar personer med funktionsnedsättning ska också vara fullt delaktiga i övervakningsprocessen.
– Inom funktionshinderområdet finns problemställningar som inte kommer fram ordentligt. Här kan en oberoende MR-institution lyfta fram nya perspektiv och visa på människor som inte blir hörda, säger Morten Kjaerum.